Är det bara jag som tänkt på vilka höga krav som sätts på oss egentligen?
Vi ska veta vad det är vi vill jobba med då vi är 15-16 år. Sedan ska vi ha
bra betyg för att vi ska kunna göra just det vi vill. Sedan ska vi iväg till
gymnasiet där vi ska fortsätta vara så duktiga som möjligt och nu har dom till
och med gjort gymnasiet svårare. Vi ska klara gymnasiet och dom som gått en
teoretisk utbildning ska fortsätta plugga. Sedan alla dessa sociala krav som finns,
vi ska inte vara pluggisar som aldrig går ut, utan vi ska ju faktiskt få vänner också
som vi aldrig kommer ha tid för på grund av vilken stress som skolarbeten ger oss.
Sedan ska vi bete oss på ett visst sätt, klä oss på ett propert sätt och alltid vara
glada och trevliga. Dom klagar på att fler och fler blir deprimerad och måste
käka piller för att iaf verka glad. Då dom pressar oss hela tiden. Det klagas
på att vi är lata och söker sommarjobb som är mest betalt då det faktiskt är ni
som lärt oss de. Vad är det dom egentligen vill vi ska göra? Dom tar ju praktiskt
taget bort våran ungdom. Dom sätter in betyg i en tidigare ålder för att förbereda
oss då vi istället kommer att känna mer press. Vad är det för mening med allt detta,
är frågan jag inte lyckas hitta något svar. Vi får det intryckt i huvudet i en ung ålder
att vi ska ha bra jobb och va lyckliga. Men vad händer med tiden mellan det? Enligt
mig är det i denna ålder vi ska ha kul, skratta med våra vänner, skapa minnen.
Vi praktiskt taget sitter och väntar på att vårat liv ska börja, då i verkligheten är
vi där just nu. Vi ska förväntas att veta vad vi vill göra då vi inte ens är myndiga.
Vi är myndig vid 18 års ålder. Men vi ska bestämma alla framtida beslut vid en
ålder av 15. Det är fel! Varför ska vi växa upp så fort som möjligt då man tydligt
ser vart de leder? Människor blir utbrända, lider av stress, depressioner och sånt
som bara kommer förkortar vårat liv.

Så är det rätt?